fredag 20 april 2012

DELA! SPRID! HJÄLP TILL MED VACCINATIONER!

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

onsdag 11 april 2012

När det otänkbara nästan hände

Nu vänner, ska jag  berätta om den här dagen. Dagen då jag nästan förlorade mina barn, då flera familjer nästan förlorade sina barn, och då vi alla nästan förlorade två väldigt kära vänner och profiler från Husum. Det här är dagen som nästan förändade mångas liv.

Ubbe satt och surfade, stelnade till och frågade mig om jag läst tidningarna, tsunamivarning efter jordbävning på samma ställe som 2004. Hög magnitud även denna gång.

KAOS

Söka fakta, försöka få kontakt, skriva sms, vill göra mycket men känns som allt sitter i sirap. Handlingsförlamning? Ja, en hel del.

Det sms jag skrev verkade inte gå fram, när jag ringde till det nummer de hade angivit så fick jag bara felmeddelande. Överbelastning? Med all säkerhet.

Till slut, ett missat samtal på min mobil. Ljudet var avstängt för att Ubbe jobbat natt (hädanefter får han vakna om det ringer, jag tänker INTE stänga av ljudet en sekund till!).

Äldre älskade dotter lyckades komma fram, fick tala med son som var enormt stressad och inte kunde prata. Hans bagage hade blivit kvar i Ao Nang, likaså ett pass som tillhör en av de andra ungdomarna.

Kaos i taxin, chauffören vägrar vända. Framme på Krabi flygplats. Två kan inte flyga vidare, en ledare och ägaren till det kvarglömda passet. Att i detta ögonblick stå inför en splittring av gruppen, under en naturkatastrof av såna mått...gode värld!

DÄR tycker jag att denna berättelses största misstag har begåtts. Tsunamivarning utfärdad för i stort sett HELA Thailändska kuststräckan mot Indiska Oceanen, och ett flygbolag släpper inte hem en unge som glömt sitt pass. Oförståerligt och ofattbart, skandal!

På flygplatsen vet ingen om de kommer att komma iväg. Ursprungsreseplanen var taxi från Ao Nang till Krabi flygplats, flyg till Phuket, flyg till Arlanda. Lång tid innan några besked kommer, samtidigt som fler provinser läggs till i tsunamivarningslistan, b la Krabi, Ao Nang och Trang och förstås Koh Lanta och Phuket. Trang är den provins som våra två "efterlämnade" resenärer får åka till.

När besked kommer att det skickats flyg från Bangkok för att hämta våra resenärer så känner jag hur en liten del av stressen rinner ur mig. Inte mycket, men lite. Det är då fortfarande inte alls säkert att det kommer att kunna landa, än mindre lyfta.

Väntan. Mera väntan. Hela tiden ångest och oro. Konstanta samtal med äldre älskad dotter som är helt fantastisk på att söka fram information och delge den, inte bara till mig, utan till alla vänner och barnens pappa. Underbara älskade unge!

Planet fick både landa och lyfta från Krabi. Nästa osäkerhetsmoment var om de skulle hinna med det plan som skulle gå från Bangkok, men tio minuter innan avgång fick vi kontakt igen. De hade fått boarda, satt och väntade på start och kommer att vara hemma i morgon, på utsatt tid.


Det hade kommit en tsunamivåg till Ao Nang. Tre meter hög var den.

Jag är så innerligt glad att den förbaskade taxichaffisen inte vände!

Akta er för citronerna...

Over and out