tisdag 27 mars 2012

Servicenivå? Obefintlig!

Det här inlägget kommer att bli en enda lång spya mot com hem och deras obefintliga servicenivå. Här snackar vi bottennapp!

Måndagen den 19 mars betalade vi PÅ BANK, för att det skulle synas snabbt hos com hem, in bredbandsavgift och tv-avgift för ett helt år framåt hos com hem. Till dags dato har vi varken eller i lägenheten.

Idag damp inte mindre än tre olika brev från dem ner. I breven fanns samtliga användaruppgifter, samt kort till den inspelningsbara boxen. Fine, men vart fan är boxen, och modemet?

Käre maken ringer. Han har fler än en anledning att ringa, om man säger så...

De har, trots tidigare påstötning, inte lyckats skriva in hans efternamn, utan när det kommer post från com hem står bara de två förnamnen. Att inte brevbäraren skickar tillbaka posten till avsändaren är bara att tacka för!
De har, trots upprepning när det skulle anges, lyckats skriva in fel telefonnummer till käre makens mobil.

Sedan efterlyses givetvis både modem och box vid dagens samtal också, varvid det framkommer att ingendera gått i posten ännu "men det ska skickas idag". Fan tro't, sa bofinken!

När samtalet är över märker dyre maken att det i papperen står att bredbandsavtalet löper sedan den 23 mars, alltså sedan i fredags. Vi har alltså tydligen bredband in i väggen, men ingen som helst möjlighet att nyttja det, eftersom vi inte har modem...

Jag får ett smärre kruppanfall och beslutar mig för att skriva ett mail till dem. Klaga lite,  jag känner att med all den väntan vi haft så har jag faktiskt rätt till det, och till att begära en kompensation för den tid som vi betalt men inte fått nyttja.

Sagt och gjort, jag sätter mig och författar följande:

 Hur tänkte ni här?
Ewa Wisén Larsson

13:39
 
till kundservice
Hej,

Mitt namn är Ewa Wisén Larsson. Min man, Urban Larsson har tecknat och FÖRBETALT för ett års internet- och tv-abonnemang. Detta gjordes förra måndagen, den 19 mars 2012. Idag, den 27 mars 2012 fick vi alla användaruppgifterna i brevlådan. Jättebra, men för oss är de totalt odugliga då resten av beställningen saknas för att vi ska kunna nyttja det vi betalt för. Nu har ComHem under 9 dagars tid kunna tillgodogöra sig ränta, samt fått betalning för en tjänst vi ännu inte kan utnyttja. Genom telefonledes kontakt med support idag så fick vi först och främst ändra till rätt namn på min man, honom hade ni tappat efternamnet till, därefter fick vi ändra till rätt telefonnummer, eftersom även det var fel infört i kunduppgifterna. Efter ytterligare en stunds samtal framkom att det vi saknar skulle gå iväg idag.

Min fråga är nu denna: hur kompenserar ni för detta? Att det blir leveranstider, det är vi båda medvetna om, men får man som företag den summan pengar i förskott så förväntar vi oss en tjänst i utbyte, och att det skall ha gått bra mycket snabbare än det gjort i vårt fall. Jag är beroende av en vettig internetuppkoppling hemma, då jag hemifrån sköter en spelsupport för ett av världens största MMORPG-spel. Detta arbete blir väldigt lidande av att jag inte har en fast uppkoppling.

Vårt kundnummer är x

Mvh,

Ewa Wisén Larsson

fem (!) minuter senare får jag detta svar:

Från kundservice på Com Hem
Inkorgen
 ×
noreply@comhem.com

13:44
 
till mig

Hej!



Tack för att du hört av dig till Com Hem. För att din fråga ska bli besvarad behöver du använda dig av vårt frågeformulär, om du klickar här dirigeras du direkt dit. 

Du kan naturligtvis också kontakta oss på telefonnummer 0771-55 00 00.



Com Hem AB
Kundservice

Den sida som com hem hänvisar mig till är denna:
kontaktformulär
Finns där svar på mina frågor? Nej! får jag svar på mitt mail? Nej! Får jag över huvud taget någon respons alls på att jag klistrar in mitt mail under rubriken "Övriga frågor" NEJ! De helt enkelt skiter i det.

Det går väl någon väg för oss, som kan tala för oss själva, protestera, ringa, svära, blogga och röra upp himmel och jord när vi blir felbehandlade, inte får tjänster vi betalar för osv. MEN: om nu VI som är fullt friska tycker att det är ett förjävligt förfarande från com hems sida att inte ens besvära sig med att skicka vårt mail vidare till rätt läsare när det hamnat i supportens inkorg, att de skiter i att kontakta oss tillbaka mailledes då vi kontaktar DEM med mail, hur tycker då en människa som inte har orken, inte har språket? VEM står upp för dem och kräver att det åtminstone ska gå att få svar på ett jävla mail när man skickat det, ett PERSONLIGT svar, skrivet av en människa som tar ansvar över begångna fel?

En support finns av en anledning och har ett syfte, att vara ett företags ansikte utåt och ta det första mötet med en kund. Fungerar inte det mötet så är företaget rätt rökt i konsumentledet.

Vem tar ett klagomål när det inte finns en mall som klagomålet passar in i, eller ens en människa som bryr sig om att svara med annat än ett autosvar om du mailar?

Vet hut, och skämmes tamejfan!

Akta er för citronerna...

over and out!




måndag 26 mars 2012

...intet är som väntans tider...

...jasså, vad drömde du mer då?

GAAAH!

Alltså, så här då: inte blir då jag mer förväntansfull av att jag vet att något bra, efterlängtat och önskat är på väg, jag blir fan bara irriterad och otålig!

Vi väntar på bredbandsuppkoppling...har väntat i en evighet känns det som! För närvarande delar vi på ett sunkigt mobilt bredband, vilket gör att vi var för sig i våra datorer nästan nött ut de patienser som är standardspel i datorn. Jag är så jävla LESS på Harpan att jag tror jag kreverar!

Ibland när dyre maken säger till att han vill surfa så får jag sån lust att bli som en femåring! Trycka det förbannade modemet hårt, hårt in i bröstbenet med båda händerna, se farlig ut och morra NEJ! Det är MITT och du får inte RÖRA! Det är då jag kommer ihåg att man visst förväntas vara vuxen när man ska fylla 52...

Fem till sju dagar skulle det ta. Ta bort "till" och några mellanslag så får man fram hur långt det känns istället, femtisju...stämmer bättre! Att man skulle bli så torsk på tekniken att det känns handikappande att vara utan en duglig bredbandsuppkoppling med wifi...who knew? ^^

Jäjä, kommer inga grejor i morgon så kan ni ge er fan på att ComHem har en ytterst gnällig och förbannad tant i sin support, som ifrågasätter hur många timmar det går på ett ComHem-dygn egentligen...

Akta er för citronerna...

over and out!

söndag 18 mars 2012

Säg "HEJ!" till min kompis tristessen...

Alltså, missuppfatta mig för allt i världen rätt nu! Det är inte så att jag otrivs med att ha flyttat hem, verkligen inte! Jag stortrivs! :) Dock kan man utan att överdriva säga att vi för tillfället lever lite spartanskt...^^

I dagsläget har vi i möbelväg: ett köksbord, fyra köksstolar, en kökspall, två sittpuffar och två sängar. That's it liksom. Jo, vi har datorerna också, varsin laptop, och vi delar för närvarande på ett mobilt ice-netabonnemang. Mobilerna ska heller inte förglömmas...dessa våra ägodelar skramlar runt på en yta av 100 kvadrat, 4 rum och kök.

Jag är långt ifrån materialist, klarar mig med lite och ingenting egentligen. Men...jag längtar galet till vi har fått hämta de av våra ägodelar som är kvar i Norge, bokhyllor, personliga minnesgrejor, sängbord, tv...ja resten av det vi äger helt enkelt. Alla mina garner, stickor och mönster...guuuud vad jag längtar efter dem! Sedan ser jag fram emot att det ska finnas en soffa i vardagsrummet, den vi har i Norge ska kastas (vi fick den begagnad, redan då i halvkasst skick), och vi har tittat lite på soffa men inte kommit till skott riktigt ännu.

Tillbaka till topic då, tristessen. Den här helgen har älskade maken jobbat natt, och det är långa nattskift han har. Tre nätter jobbar han då det är helgnätter, och de börjar halv sex på aftonen och slutar kl sex följande morgon, alltså 12.5-timmarsskift. Det innebär att vårt sovrum varit upptaget dagtid, då han ju förstås sover en välförtjänt sömn. Kvar att uppehålla sig i är då köket...och jag lovar att det inte är speciellt skönt att sitta på en köksstol konstant. Träsmak är bara förnamnet. Jag kan gå ut med Selma, men mina ben blir ju trötta efter en stund, och då är jag tillbaka på stolen igen. Det skulle varit gott att ha en soffa att sitta i, eller en fåtölj :)

Jag vet ju att det kommer, att vi kommer att hämta allt, och att vi får ställa in våra tillhörigheter här i vår fina lägenhet så småningom. Men just den här helgen har varit tristess, då han jobbat och vi bara har mobila bredbandet med de begränsningar det innebär för att t ex kunna se streamad tv (i stort sett omöjligt) eller att det inte finns mer än ett ledigt rum att  vistas i...jag är rätt less på köket nu, om man säger så...

Normalt ser jag inte på tv, följer inga serier, ser knappt en film...men just för sällskapets skull så skulle tv'n varit najs att ha, i alla fall den här helgen.

Till nästa natthelg, om fem veckor, då hoppas jag innerligt att allt är på plats hos oss, att vi har flera rum där det står sitt- och hängvänliga möbler, att tv'n står och babblar och att jag har fler rum än köket att hänga i! :)

Akta er för citronerna...

over and out!

tisdag 6 mars 2012

Statslös i eget land

Döm om min förvåning!

Det här med att flytta utomlands, även om det bara är till närmsta grannland, och sedan flytta hem igen var inte alldeles lätt, om man säger så...

Mitt pass gick ut i samma veva som vi beslöt oss för att flytta hem till Sverige igen. Fine fine, då fixar vi det när vi har någonstans att bo, en fast adress och så. Det måste ju rimligen vara enklaste vägen att gå. Det. Var. Det. INTE!

Steg ett, att leta fram pass och hitta lämplig polisstation som handhar passansökningar, check!
Steg två, in i bilen med människor och hund, sätta iväg till Fagersta och ta en kölapp hos Farbror Blå. Kölappar slut. Förutom det så fanns en synnerligen instabil kvinna där i foajén också, färskt utsläppt från psykakuten en och en halv timme tidigare. Röstläge och aggressivitet på topp där. Intressant approcach hade hon också, knalla in på polisstationen och anklaga den polis som hämtat henne på psyk och skjutsat hem henne för stöld. Det gick inte riktigt hem, så hon fick hjälp och eskort ut, och förmodligen skjuts tillbaka till utgångspunkten.

Min tur i luckan slutligen. Trevlig kvinna, mycket hjälpsam. Hon ber om mitt svenska personnummer, slår in det i datorn och tittar sedan på mig och säger: -här står det att vi måste utreda ditt medborgarskap.

Sett en fågelholk någon gång? Precis så måste jag sett ut i det ögonblicket. Fullständig chock, ögon stora som tefat (som dessutom började tåras, förstås!) och en mun som halvöppen formade ett perfekt "O". Att sedan hjärnan gick i storstrejk för bättre arbetsvillkor, det är inte så underligt alls!

Tydligen så komplicerades min lilla passansökan av att jag inte gjorde den i Norge. Hade jag gjort det, via Svenska Ambassaden i Oslo, så hade följande inte inträffat:

"Du måste ha ett papper som styrker att du inte är norsk medborgare."

Eeeh...jaha. Hålet i fågelholkens front är nu stort nog för en medelstor uggla att kravla sig in genom. Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat tänka mig att mitt medborgaskap skulle bli ifrågasatt. Teoretiskt sett var jag med andra ord statslös, eftersom jag inte har, eller någonsin ens övervägt att skaffa, norskt medborgarskap. Norskt personnummer, javisst, men det måste man ha för att finnas registrerad som boende i landet. Det svenska personnumret läggs därmed i vila, men jag är ju fortfarande svensk medborgare. Trodde jag i alla fall...

Sagda papper, ett intyg som visar att jag är en ickebefintlig norsk medborgare kan man ansöka om hos den norska Skatteetaten, norska skattemyndigheten. För att kunna göra det så måste man ha ett norskt personnummer, vilket jag har. Dock hade jag inga papper med till Sverige där det norska personnumret var uppskrivet, och eftersom min hjärna gått i strejk där vid luckan i foajén på snuthäcken i Fagersta så...ja ni kan ju tänka er resten.. såklart att man måste komma ihåg sitt personnummer, sitt NORSKA personnummer, för att få ut ett papper som talar om att man inte är norsk medborgare. Moment 22 närmar sig med stormsteg...
Kartongen med alla våra papper står fint packad kvar i Norge eftersom det inte fick plats i bilen, det var ju bara en "nödlåda" för att få köket att fungera, samt våra kläder och sängkläder som fick plats. Vad gör vi nu då?

Trots allt så fick jag ansöka om ett nytt pass, där och då. SMS-avisering skulle skickas om jag fick hämta ut det. Två dagar senare så kom aviseringen, och vi åkte till Fagersta på vinst och förlust för att se om jag skulle få ut passet.

I luckan sitter den här gången en mycket fryntlig polisherre, med viss rondör och en vacker kritvit skepparkrans i ansiktet. Han fanns även där två dagar tidigare då han var den som fått det tvivelaktiga nöjet att handskas med den inte så stabila kvinnan.
Han kom ihåg mig och mitt ärende och var enormt empatisk och trevlig! Han sa att "stämpeln" om utredning fortfarande stod kvar i datorn, men att jag inte skulle fästa någon vikt vid det, eftersom det behövdes att vi skulle ha bott utomlands i åtta år, för då kan man ansöka om medborgarskap i Norge.

Kvittot på passet lämnades fram, och jag fick det i min hand. Den lättnaden jag kände då är svår att matcha. Äntligen stängdes fågelholken, bokstavligen och bildligen!

Jag har nog aldrig känt mig så snopen och så utan mina rötter i hela mitt liv, som under de dygn det tog att få mitt nya pass i näven. Statslös i mitt eget land.

Akta er för citronerna...

Over and out!