Jäjä, så det blev...
Det är ju klart, att det som kan strula, det ska strula...annat är väl inte att vänta?
Så här var det: vi vann ju budgivningen på en trerummare inne i Fagersta, och hade kommit överens med ägaren om att vi skulle få ta nyckeln till den från och med i torsdags, alltså den 23 februari. Vi packade in våra kläder, en "nödlåda" för att få igång köket så fort som möjligt, och så in med Selma på kvarvarande utrymme i bagageutrymmet. In med oss i framsätena och sedan iväg. Så långt var allt frid och fröjd.
När vi är nånstans mitt ute i ingenstans i skogarna i gränslandet mellan Värmland och Dalarna i skymningen på onsdagen så ringer telen. Det var lägenhetsinnehavaren, han hade då pratat med ordförande i sin brf, och denne hade avrått från att ge oss nyckel i förtid. Dessutom ville denne ordförande träffa oss, men hade absolut inte tid innan lördag kl 12.00...jaha? Hade han ens GREPPAT att vi kommer 1: från annat land och 2: har dryga 80 mil i resväg...tänkte han att vi skulle sova i bilen kanske? EN hotellnatt hade vi bokat, på Avesta Stadshotell.
Där blev vi väldigt paffa, och liksom dinglade i luften en hel del, om man säger så! Slutsatsen vi drog var att vi nog inte var välkomna som hyresgäster där, så då började den stora jakten på bostad!
Fagersta kommun hade inga lediga hyreslägenheter, så nästa val blev Norbergs kommun. Det är bara 1.7 mil mellan orterna, så det är ingen Romresa precis. Samtal med ansvarig för de kommunala bostäderna i Norberg gav oss en tid kl 10.00 fredag för att titta på lägenhet, det är ca 10% outhyrt här.
Vi lyckades hitta en camping där vi för övrigt fick hyra en stuga så vi hade någonstans att sova torsdag till fredag. Campingen är även flyktingförläggning, så det var mer än deprimerande att se de människor som levde där, i väntan på beslut.
Kl. 10 på fredag förmiddag blev vi lotsade av S, ansvarig för Norbergs kommunala lägenheter, för att titta på ett radhus, 4 rok. Lägenheten är jättefin, helt nytapetserad och nymålad, så vi tackade ja till den. Kl 13 skrev vi kontrakt, 13.30 var vi vid lägenheten för att lasta ur bilen...då satt redan våra namn på postlådan! :)
När vi fick tag i ordförande och vicevärd till det hus i Fagersta där vi från början tänkt oss att bo, så förstod de att de inte handlat riktigt rätt, eller tillräckligt förhört sig om varför vi var i behov av nyckel till lägenheten så snabbt. Tillsammans med lgh-innehavaren kom vi överens om att kontraktet skulle rivas, och han får lägga ut sin lägenhet till försäljning igen. Det är ett attraktivt område, så det går fort för honom att sälja igen :)
Så var det. Nu är vi lyckligen installerade här i Norberg, på Gulsparvsvägen 10 E. Området är lugnt, inbott, och känns väldigt tryggt och bra. Grannsamverkan med polis och Hyresgästförening gör en extra trygghet, och här pratar grannar med varandra och hjälper varandra. Sånt gillas! :)
Nu kan det bara bli bättre... ^^
Akta er för citronerna...
Over and out!
onsdag 29 februari 2012
tisdag 7 februari 2012
Plötsligt så HÄNDER det...!
Ja jävlar, vilken uttjatad rubrik! :D
Men nu är det ju så, det har HÄNT!
VI HAR BLIVIT MED LÄGENHET I FAGERSTA!
Jag är så glad så glad så glad! *dansar lite*
En trerummare, 81.5 kvadratmeter, en och en halv trappa upp, HSB-förening, nära skog
Är jag lycklig?
Ohyggligt!
*hoppastudsa*
Akta er för citronerna...
over and out.
...btw...sonen är opererad, det har gått bra, han har jävligt ont och fick ligga kvar en extra natt. Go figure, om man opererat BÅDA benen så är det en fördel om man kan ta sig från sängen till dass själv innan man blir hemskickad...
Men nu är det ju så, det har HÄNT!
VI HAR BLIVIT MED LÄGENHET I FAGERSTA!
Jag är så glad så glad så glad! *dansar lite*
En trerummare, 81.5 kvadratmeter, en och en halv trappa upp, HSB-förening, nära skog
Är jag lycklig?
Ohyggligt!
*hoppastudsa*
Akta er för citronerna...
over and out.
...btw...sonen är opererad, det har gått bra, han har jävligt ont och fick ligga kvar en extra natt. Go figure, om man opererat BÅDA benen så är det en fördel om man kan ta sig från sängen till dass själv innan man blir hemskickad...
Inget nytt under solen
...eller, jo, det är mycket som är nytt, men inte så mycket i mitt liv. Där har en sak planterat sig och gjort sig statisk, och det är VÄNTAN!
Vi lever med det ordet närmast hjärtat nu, verkar det som. Först har vi väntat på besked om dyre maken fick jobb, sedan på när intervjun skulle vara och slutligen då på besked när han ska börja. Däremellan har det hunnit vara jul, nyår och i Sverige dessutom trettonhelg och tjugondag knut.
Nu är vi sju dagar in i februari, och vi väntar fortfarande på både det ena och det andra. Mest på svar på om vi fått lägenheter som vi anmält intresse för, men även en massa annat jox.
Dyre maken väntar på schema, inte bara besked om att han ska börja den 29/2. Förutom det så väntar han på telefon från Atlas Copco för att få en tid hos läkare för undersökning. Sedan måste vi vänta på svar på den -.- told ya, bara väntan överallt!
I slutet på förra veckan tillkom ytterligare något att vänta på, nämligen att älskad yngre son fått tid att operera sitt knä. Den tiden har vi väntat att få höra om ett längre tag, och när den kom så kom den i torsdags, och operationen var igår, måndag. Lyckligtvis så var det ju en kort väntan då, eftersom han fick en återbudstid. MEN, den genererade ju i sin tur mera väntan...på att få höra av älskad yngre son sedan operationen var färdig, för att få veta om allt gått bra. Inte mycket som funkat i skallen idag under den väntan, om man säger så. Ytterligare väntan att vänta på blir att han kommer hem safe med planet imorn, samt att han får en så bekymmersfri konvalecens man möjligen kan få när man opererat båda sina ben, ur höger ben har man nämligen tagit reservdelar för att laga knät i det vänstra benet...
Jäjä, nu har jag gnällt av mig lite!
akta er för citronerna!
over and out.
...kan förresten skvallra om att han hade låååånga ledningar mellan öra, hjärna och mun när vi pratades vid, sonen och jag...det var bra smärtlindrat där, om man säger så... ^^
Vi lever med det ordet närmast hjärtat nu, verkar det som. Först har vi väntat på besked om dyre maken fick jobb, sedan på när intervjun skulle vara och slutligen då på besked när han ska börja. Däremellan har det hunnit vara jul, nyår och i Sverige dessutom trettonhelg och tjugondag knut.
Nu är vi sju dagar in i februari, och vi väntar fortfarande på både det ena och det andra. Mest på svar på om vi fått lägenheter som vi anmält intresse för, men även en massa annat jox.
Dyre maken väntar på schema, inte bara besked om att han ska börja den 29/2. Förutom det så väntar han på telefon från Atlas Copco för att få en tid hos läkare för undersökning. Sedan måste vi vänta på svar på den -.- told ya, bara väntan överallt!
I slutet på förra veckan tillkom ytterligare något att vänta på, nämligen att älskad yngre son fått tid att operera sitt knä. Den tiden har vi väntat att få höra om ett längre tag, och när den kom så kom den i torsdags, och operationen var igår, måndag. Lyckligtvis så var det ju en kort väntan då, eftersom han fick en återbudstid. MEN, den genererade ju i sin tur mera väntan...på att få höra av älskad yngre son sedan operationen var färdig, för att få veta om allt gått bra. Inte mycket som funkat i skallen idag under den väntan, om man säger så. Ytterligare väntan att vänta på blir att han kommer hem safe med planet imorn, samt att han får en så bekymmersfri konvalecens man möjligen kan få när man opererat båda sina ben, ur höger ben har man nämligen tagit reservdelar för att laga knät i det vänstra benet...
Jäjä, nu har jag gnällt av mig lite!
akta er för citronerna!
over and out.
...kan förresten skvallra om att han hade låååånga ledningar mellan öra, hjärna och mun när vi pratades vid, sonen och jag...det var bra smärtlindrat där, om man säger så... ^^
fredag 3 februari 2012
Keep your fingers crossed!
Jäjä, jobbet bärgat, nu är det bara resten kvar... -.-
Bostad...vi är i desperat behov av en bostad eftersom vi nu fick reda på att dyre maken börjar jobba den 29/2 på Atlas Copco. Jag säger bara...WIIIIIEEEE! När allt gått vår väg så här långt, snälla, får vi fortsätta att rida på den här framgångsvågen ett tag till då!
De ringde från AC idag, ville stämma av, tala om vilket skift dyre maken skulle jobba på, höra sig för om skostorlek och storlek på arbetskläder, bank och kontonummer och skattsedel...mycket av det kunde fixas över telefon, men annat måste vi ju ha en fast adress för att kunna ordna. Well, det ger sig väl.
I helgen tänker vi börja packa så smått. Det är relativt lugnt på dyre makens jobb här, vilket innebär att helgen blir ledig, perfekt för att planera och börja riva i allt här - det kommer att bli en logistisk mardröm innan det här är klart, men what the hell, vi är på väg HEM!
Akta er för citronerna...
over and out :)
Bostad...vi är i desperat behov av en bostad eftersom vi nu fick reda på att dyre maken börjar jobba den 29/2 på Atlas Copco. Jag säger bara...WIIIIIEEEE! När allt gått vår väg så här långt, snälla, får vi fortsätta att rida på den här framgångsvågen ett tag till då!
De ringde från AC idag, ville stämma av, tala om vilket skift dyre maken skulle jobba på, höra sig för om skostorlek och storlek på arbetskläder, bank och kontonummer och skattsedel...mycket av det kunde fixas över telefon, men annat måste vi ju ha en fast adress för att kunna ordna. Well, det ger sig väl.
I helgen tänker vi börja packa så smått. Det är relativt lugnt på dyre makens jobb här, vilket innebär att helgen blir ledig, perfekt för att planera och börja riva i allt här - det kommer att bli en logistisk mardröm innan det här är klart, men what the hell, vi är på väg HEM!
Akta er för citronerna...
over and out :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)