Det här är en kärleksförklaring.
Inte till käre maken eller familjen eller de nära vännerna som funnits där hela livet, det här är en kärleksförklaring till ett gäng alldeles speciella människor, som precis som jag fångats, trollbundits och numera dedicerar en del av sin fritid till ett onlinespel som heter Travian.
2008 började jag spela, mest av en slump. Ganska ointresserat till att börja med, men det här spelet har en tendens att krypa in under skinnet på en, ligger där och smågnager och gör sig påmint om sin närvaro. Själva spelets dynamik och det faktum att man måste samarbeta med andra spelare i allianser, vilket i sin tur gör att man träffar på andra människor som spelar, det är för mig tjusningen i spelet.
Efter ett par servers (spelomgångar) så fick jag i spelforumet se en notis, man sökte folk som var villiga att satsa av sin fritid för att jobba med spelsupporten. Spelsupporten är ett ideellt utfört jobb där man hjälper andra spelare med faktafrågor, spelfrågor och vad andra funderingar de kan ha runt spelet. Jag slängde iväg ett mail till speladmin och fick prova på som support.
Där är jag fortfarande kvar.
Man kan väl säga så här: bakom kulisserna i detta spel finns ett gäng med fullständigt underbara människor, och vi har spelintresset och viljan att hjälpa våra spelare som gemensam nämnare. En helt fantastisk bonus är att det här är VÄNNER, riktiga vänner som finns för varandra i vått och torrt. Vi bryr oss om varandra, pratar dagligen med varandra, om allt och inget, smått och stort. Allvar och bus, men med respekt och värme. Precis så som vänskap är.
Så, alla ni som är eller har varit med i Travian Team Sverige, ni har en bit av mitt hjärta, allihopa!
Akta er för citronerna...
Over and out!
lördag 8 december 2012
onsdag 22 augusti 2012
Mittinatta
Mitt i Sverige och det börjar ljusna. Vi har nyss fikat i Tönnebro och det var länge sedan kaffe smakade så gott! Nyss sprang landets skabbigaste räv över vägen, nästan synd att den inte fick bli roadkill...
Over and out
söndag 6 maj 2012
Den ofrivilliga sockerråttan
Drack just en drickyoghurt.
Det var dumt. Mycket dumt!
Jag var lite hungrig, men det känns fel att börja mangla i sig mackor nu, det är trots allt inte så länge kvar till jag ska börja stöka med maten. Då kan en drickyoghurt vara lagom, tänkte jag.
Helvete så fel man tänker ibland!
Av 350 ml vätska i flaskan var 31.5g socker. Det innebär att på 1000ml vätska, alltså en liter, är närmare en deciliter socker. Fyyyyy Faaaaan!
För att sälja denna oaptitliga smörja till oss konsumenter så lockas det med att det bara är 0.5% fett i flaskan...men för fan, fett är ju BRA, det behöver vi. Vi behöver dock inte EN HEL JÄVLA DECILITER SOCKER i en ynka liter yoghurt!
Hädanefter blir det fil med en dutt färska eller frusna bär i. Behöver jag kalla det för drickyoghurt så får jag väl för fan spä ut den med mjölk då, och då tar jag nog fetmjölk!
Nu mår jag illa av sockret. Jag ville ha en liten mättnadskänsla för att stå mig till maten, inte få i mig socker per matsked...så känns det!
Akta er för citronerna...
Over and out!
Det var dumt. Mycket dumt!
Jag var lite hungrig, men det känns fel att börja mangla i sig mackor nu, det är trots allt inte så länge kvar till jag ska börja stöka med maten. Då kan en drickyoghurt vara lagom, tänkte jag.
Helvete så fel man tänker ibland!
Av 350 ml vätska i flaskan var 31.5g socker. Det innebär att på 1000ml vätska, alltså en liter, är närmare en deciliter socker. Fyyyyy Faaaaan!
För att sälja denna oaptitliga smörja till oss konsumenter så lockas det med att det bara är 0.5% fett i flaskan...men för fan, fett är ju BRA, det behöver vi. Vi behöver dock inte EN HEL JÄVLA DECILITER SOCKER i en ynka liter yoghurt!
Hädanefter blir det fil med en dutt färska eller frusna bär i. Behöver jag kalla det för drickyoghurt så får jag väl för fan spä ut den med mjölk då, och då tar jag nog fetmjölk!
Nu mår jag illa av sockret. Jag ville ha en liten mättnadskänsla för att stå mig till maten, inte få i mig socker per matsked...så känns det!
Akta er för citronerna...
Over and out!
fredag 20 april 2012
DELA! SPRID! HJÄLP TILL MED VACCINATIONER!
Den här bloggposten vaccinerar 95 barn
Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj
onsdag 11 april 2012
När det otänkbara nästan hände
Nu vänner, ska jag berätta om den här dagen. Dagen då jag nästan förlorade mina barn, då flera familjer nästan förlorade sina barn, och då vi alla nästan förlorade två väldigt kära vänner och profiler från Husum. Det här är dagen som nästan förändade mångas liv.
Ubbe satt och surfade, stelnade till och frågade mig om jag läst tidningarna, tsunamivarning efter jordbävning på samma ställe som 2004. Hög magnitud även denna gång.
KAOS
Söka fakta, försöka få kontakt, skriva sms, vill göra mycket men känns som allt sitter i sirap. Handlingsförlamning? Ja, en hel del.
Det sms jag skrev verkade inte gå fram, när jag ringde till det nummer de hade angivit så fick jag bara felmeddelande. Överbelastning? Med all säkerhet.
Till slut, ett missat samtal på min mobil. Ljudet var avstängt för att Ubbe jobbat natt (hädanefter får han vakna om det ringer, jag tänker INTE stänga av ljudet en sekund till!).
Äldre älskade dotter lyckades komma fram, fick tala med son som var enormt stressad och inte kunde prata. Hans bagage hade blivit kvar i Ao Nang, likaså ett pass som tillhör en av de andra ungdomarna.
Kaos i taxin, chauffören vägrar vända. Framme på Krabi flygplats. Två kan inte flyga vidare, en ledare och ägaren till det kvarglömda passet. Att i detta ögonblick stå inför en splittring av gruppen, under en naturkatastrof av såna mått...gode värld!
DÄR tycker jag att denna berättelses största misstag har begåtts. Tsunamivarning utfärdad för i stort sett HELA Thailändska kuststräckan mot Indiska Oceanen, och ett flygbolag släpper inte hem en unge som glömt sitt pass. Oförståerligt och ofattbart, skandal!
På flygplatsen vet ingen om de kommer att komma iväg. Ursprungsreseplanen var taxi från Ao Nang till Krabi flygplats, flyg till Phuket, flyg till Arlanda. Lång tid innan några besked kommer, samtidigt som fler provinser läggs till i tsunamivarningslistan, b la Krabi, Ao Nang och Trang och förstås Koh Lanta och Phuket. Trang är den provins som våra två "efterlämnade" resenärer får åka till.
När besked kommer att det skickats flyg från Bangkok för att hämta våra resenärer så känner jag hur en liten del av stressen rinner ur mig. Inte mycket, men lite. Det är då fortfarande inte alls säkert att det kommer att kunna landa, än mindre lyfta.
Väntan. Mera väntan. Hela tiden ångest och oro. Konstanta samtal med äldre älskad dotter som är helt fantastisk på att söka fram information och delge den, inte bara till mig, utan till alla vänner och barnens pappa. Underbara älskade unge!
Planet fick både landa och lyfta från Krabi. Nästa osäkerhetsmoment var om de skulle hinna med det plan som skulle gå från Bangkok, men tio minuter innan avgång fick vi kontakt igen. De hade fått boarda, satt och väntade på start och kommer att vara hemma i morgon, på utsatt tid.
Det hade kommit en tsunamivåg till Ao Nang. Tre meter hög var den.
Jag är så innerligt glad att den förbaskade taxichaffisen inte vände!
Akta er för citronerna...
Over and out
Ubbe satt och surfade, stelnade till och frågade mig om jag läst tidningarna, tsunamivarning efter jordbävning på samma ställe som 2004. Hög magnitud även denna gång.
KAOS
Söka fakta, försöka få kontakt, skriva sms, vill göra mycket men känns som allt sitter i sirap. Handlingsförlamning? Ja, en hel del.
Det sms jag skrev verkade inte gå fram, när jag ringde till det nummer de hade angivit så fick jag bara felmeddelande. Överbelastning? Med all säkerhet.
Till slut, ett missat samtal på min mobil. Ljudet var avstängt för att Ubbe jobbat natt (hädanefter får han vakna om det ringer, jag tänker INTE stänga av ljudet en sekund till!).
Äldre älskade dotter lyckades komma fram, fick tala med son som var enormt stressad och inte kunde prata. Hans bagage hade blivit kvar i Ao Nang, likaså ett pass som tillhör en av de andra ungdomarna.
Kaos i taxin, chauffören vägrar vända. Framme på Krabi flygplats. Två kan inte flyga vidare, en ledare och ägaren till det kvarglömda passet. Att i detta ögonblick stå inför en splittring av gruppen, under en naturkatastrof av såna mått...gode värld!
DÄR tycker jag att denna berättelses största misstag har begåtts. Tsunamivarning utfärdad för i stort sett HELA Thailändska kuststräckan mot Indiska Oceanen, och ett flygbolag släpper inte hem en unge som glömt sitt pass. Oförståerligt och ofattbart, skandal!
På flygplatsen vet ingen om de kommer att komma iväg. Ursprungsreseplanen var taxi från Ao Nang till Krabi flygplats, flyg till Phuket, flyg till Arlanda. Lång tid innan några besked kommer, samtidigt som fler provinser läggs till i tsunamivarningslistan, b la Krabi, Ao Nang och Trang och förstås Koh Lanta och Phuket. Trang är den provins som våra två "efterlämnade" resenärer får åka till.
När besked kommer att det skickats flyg från Bangkok för att hämta våra resenärer så känner jag hur en liten del av stressen rinner ur mig. Inte mycket, men lite. Det är då fortfarande inte alls säkert att det kommer att kunna landa, än mindre lyfta.
Väntan. Mera väntan. Hela tiden ångest och oro. Konstanta samtal med äldre älskad dotter som är helt fantastisk på att söka fram information och delge den, inte bara till mig, utan till alla vänner och barnens pappa. Underbara älskade unge!
Planet fick både landa och lyfta från Krabi. Nästa osäkerhetsmoment var om de skulle hinna med det plan som skulle gå från Bangkok, men tio minuter innan avgång fick vi kontakt igen. De hade fått boarda, satt och väntade på start och kommer att vara hemma i morgon, på utsatt tid.
Det hade kommit en tsunamivåg till Ao Nang. Tre meter hög var den.
Jag är så innerligt glad att den förbaskade taxichaffisen inte vände!
Akta er för citronerna...
Over and out
tisdag 27 mars 2012
Servicenivå? Obefintlig!
Det här inlägget kommer att bli en enda lång spya mot com hem och deras obefintliga servicenivå. Här snackar vi bottennapp!
Måndagen den 19 mars betalade vi PÅ BANK, för att det skulle synas snabbt hos com hem, in bredbandsavgift och tv-avgift för ett helt år framåt hos com hem. Till dags dato har vi varken eller i lägenheten.
Idag damp inte mindre än tre olika brev från dem ner. I breven fanns samtliga användaruppgifter, samt kort till den inspelningsbara boxen. Fine, men vart fan är boxen, och modemet?
Käre maken ringer. Han har fler än en anledning att ringa, om man säger så...
De har, trots tidigare påstötning, inte lyckats skriva in hans efternamn, utan när det kommer post från com hem står bara de två förnamnen. Att inte brevbäraren skickar tillbaka posten till avsändaren är bara att tacka för!
De har, trots upprepning när det skulle anges, lyckats skriva in fel telefonnummer till käre makens mobil.
Sedan efterlyses givetvis både modem och box vid dagens samtal också, varvid det framkommer att ingendera gått i posten ännu "men det ska skickas idag". Fan tro't, sa bofinken!
När samtalet är över märker dyre maken att det i papperen står att bredbandsavtalet löper sedan den 23 mars, alltså sedan i fredags. Vi har alltså tydligen bredband in i väggen, men ingen som helst möjlighet att nyttja det, eftersom vi inte har modem...
Jag får ett smärre kruppanfall och beslutar mig för att skriva ett mail till dem. Klaga lite, jag känner att med all den väntan vi haft så har jag faktiskt rätt till det, och till att begära en kompensation för den tid som vi betalt men inte fått nyttja.
Sagt och gjort, jag sätter mig och författar följande:
Hur tänkte ni här?
Ewa Wisén Larsson
13:39
till kundservice
Hej,
Mitt namn är Ewa Wisén Larsson. Min man, Urban Larsson har tecknat och FÖRBETALT för ett års internet- och tv-abonnemang. Detta gjordes förra måndagen, den 19 mars 2012. Idag, den 27 mars 2012 fick vi alla användaruppgifterna i brevlådan. Jättebra, men för oss är de totalt odugliga då resten av beställningen saknas för att vi ska kunna nyttja det vi betalt för. Nu har ComHem under 9 dagars tid kunna tillgodogöra sig ränta, samt fått betalning för en tjänst vi ännu inte kan utnyttja. Genom telefonledes kontakt med support idag så fick vi först och främst ändra till rätt namn på min man, honom hade ni tappat efternamnet till, därefter fick vi ändra till rätt telefonnummer, eftersom även det var fel infört i kunduppgifterna. Efter ytterligare en stunds samtal framkom att det vi saknar skulle gå iväg idag.
Min fråga är nu denna: hur kompenserar ni för detta? Att det blir leveranstider, det är vi båda medvetna om, men får man som företag den summan pengar i förskott så förväntar vi oss en tjänst i utbyte, och att det skall ha gått bra mycket snabbare än det gjort i vårt fall. Jag är beroende av en vettig internetuppkoppling hemma, då jag hemifrån sköter en spelsupport för ett av världens största MMORPG-spel. Detta arbete blir väldigt lidande av att jag inte har en fast uppkoppling.
Vårt kundnummer är x
Mvh,
Ewa Wisén Larsson
fem (!) minuter senare får jag detta svar:
Från kundservice på Com Hem
Inkorgen
×
noreply@comhem.com
13:44
till mig
Hej!
Tack för att du hört av dig till Com Hem. För att din fråga ska bli besvarad behöver du använda dig av vårt frågeformulär, om du klickar här dirigeras du direkt dit.
Du kan naturligtvis också kontakta oss på telefonnummer 0771-55 00 00.
Com Hem AB
Kundservice
Den sida som com hem hänvisar mig till är denna:
kontaktformulär
Finns där svar på mina frågor? Nej! får jag svar på mitt mail? Nej! Får jag över huvud taget någon respons alls på att jag klistrar in mitt mail under rubriken "Övriga frågor" NEJ! De helt enkelt skiter i det.
Det går väl någon väg för oss, som kan tala för oss själva, protestera, ringa, svära, blogga och röra upp himmel och jord när vi blir felbehandlade, inte får tjänster vi betalar för osv. MEN: om nu VI som är fullt friska tycker att det är ett förjävligt förfarande från com hems sida att inte ens besvära sig med att skicka vårt mail vidare till rätt läsare när det hamnat i supportens inkorg, att de skiter i att kontakta oss tillbaka mailledes då vi kontaktar DEM med mail, hur tycker då en människa som inte har orken, inte har språket? VEM står upp för dem och kräver att det åtminstone ska gå att få svar på ett jävla mail när man skickat det, ett PERSONLIGT svar, skrivet av en människa som tar ansvar över begångna fel?
En support finns av en anledning och har ett syfte, att vara ett företags ansikte utåt och ta det första mötet med en kund. Fungerar inte det mötet så är företaget rätt rökt i konsumentledet.
Vem tar ett klagomål när det inte finns en mall som klagomålet passar in i, eller ens en människa som bryr sig om att svara med annat än ett autosvar om du mailar?
Vet hut, och skämmes tamejfan!
Akta er för citronerna...
over and out!
Måndagen den 19 mars betalade vi PÅ BANK, för att det skulle synas snabbt hos com hem, in bredbandsavgift och tv-avgift för ett helt år framåt hos com hem. Till dags dato har vi varken eller i lägenheten.
Idag damp inte mindre än tre olika brev från dem ner. I breven fanns samtliga användaruppgifter, samt kort till den inspelningsbara boxen. Fine, men vart fan är boxen, och modemet?
Käre maken ringer. Han har fler än en anledning att ringa, om man säger så...
De har, trots tidigare påstötning, inte lyckats skriva in hans efternamn, utan när det kommer post från com hem står bara de två förnamnen. Att inte brevbäraren skickar tillbaka posten till avsändaren är bara att tacka för!
De har, trots upprepning när det skulle anges, lyckats skriva in fel telefonnummer till käre makens mobil.
Sedan efterlyses givetvis både modem och box vid dagens samtal också, varvid det framkommer att ingendera gått i posten ännu "men det ska skickas idag". Fan tro't, sa bofinken!
När samtalet är över märker dyre maken att det i papperen står att bredbandsavtalet löper sedan den 23 mars, alltså sedan i fredags. Vi har alltså tydligen bredband in i väggen, men ingen som helst möjlighet att nyttja det, eftersom vi inte har modem...
Jag får ett smärre kruppanfall och beslutar mig för att skriva ett mail till dem. Klaga lite, jag känner att med all den väntan vi haft så har jag faktiskt rätt till det, och till att begära en kompensation för den tid som vi betalt men inte fått nyttja.
Sagt och gjort, jag sätter mig och författar följande:
Hur tänkte ni här?
Ewa Wisén Larsson
13:39
till kundservice
Hej,
Mitt namn är Ewa Wisén Larsson. Min man, Urban Larsson har tecknat och FÖRBETALT för ett års internet- och tv-abonnemang. Detta gjordes förra måndagen, den 19 mars 2012. Idag, den 27 mars 2012 fick vi alla användaruppgifterna i brevlådan. Jättebra, men för oss är de totalt odugliga då resten av beställningen saknas för att vi ska kunna nyttja det vi betalt för. Nu har ComHem under 9 dagars tid kunna tillgodogöra sig ränta, samt fått betalning för en tjänst vi ännu inte kan utnyttja. Genom telefonledes kontakt med support idag så fick vi först och främst ändra till rätt namn på min man, honom hade ni tappat efternamnet till, därefter fick vi ändra till rätt telefonnummer, eftersom även det var fel infört i kunduppgifterna. Efter ytterligare en stunds samtal framkom att det vi saknar skulle gå iväg idag.
Min fråga är nu denna: hur kompenserar ni för detta? Att det blir leveranstider, det är vi båda medvetna om, men får man som företag den summan pengar i förskott så förväntar vi oss en tjänst i utbyte, och att det skall ha gått bra mycket snabbare än det gjort i vårt fall. Jag är beroende av en vettig internetuppkoppling hemma, då jag hemifrån sköter en spelsupport för ett av världens största MMORPG-spel. Detta arbete blir väldigt lidande av att jag inte har en fast uppkoppling.
Vårt kundnummer är x
Mvh,
Ewa Wisén Larsson
fem (!) minuter senare får jag detta svar:
Från kundservice på Com Hem
Inkorgen
×
noreply@comhem.com
13:44
till mig
Hej!
Tack för att du hört av dig till Com Hem. För att din fråga ska bli besvarad behöver du använda dig av vårt frågeformulär, om du klickar här dirigeras du direkt dit.
Du kan naturligtvis också kontakta oss på telefonnummer 0771-55 00 00.
Com Hem AB
Kundservice
Den sida som com hem hänvisar mig till är denna:
kontaktformulär
Finns där svar på mina frågor? Nej! får jag svar på mitt mail? Nej! Får jag över huvud taget någon respons alls på att jag klistrar in mitt mail under rubriken "Övriga frågor" NEJ! De helt enkelt skiter i det.
Det går väl någon väg för oss, som kan tala för oss själva, protestera, ringa, svära, blogga och röra upp himmel och jord när vi blir felbehandlade, inte får tjänster vi betalar för osv. MEN: om nu VI som är fullt friska tycker att det är ett förjävligt förfarande från com hems sida att inte ens besvära sig med att skicka vårt mail vidare till rätt läsare när det hamnat i supportens inkorg, att de skiter i att kontakta oss tillbaka mailledes då vi kontaktar DEM med mail, hur tycker då en människa som inte har orken, inte har språket? VEM står upp för dem och kräver att det åtminstone ska gå att få svar på ett jävla mail när man skickat det, ett PERSONLIGT svar, skrivet av en människa som tar ansvar över begångna fel?
En support finns av en anledning och har ett syfte, att vara ett företags ansikte utåt och ta det första mötet med en kund. Fungerar inte det mötet så är företaget rätt rökt i konsumentledet.
Vem tar ett klagomål när det inte finns en mall som klagomålet passar in i, eller ens en människa som bryr sig om att svara med annat än ett autosvar om du mailar?
Vet hut, och skämmes tamejfan!
Akta er för citronerna...
over and out!
måndag 26 mars 2012
...intet är som väntans tider...
...jasså, vad drömde du mer då?
GAAAH!
Alltså, så här då: inte blir då jag mer förväntansfull av att jag vet att något bra, efterlängtat och önskat är på väg, jag blir fan bara irriterad och otålig!
Vi väntar på bredbandsuppkoppling...har väntat i en evighet känns det som! För närvarande delar vi på ett sunkigt mobilt bredband, vilket gör att vi var för sig i våra datorer nästan nött ut de patienser som är standardspel i datorn. Jag är så jävla LESS på Harpan att jag tror jag kreverar!
Ibland när dyre maken säger till att han vill surfa så får jag sån lust att bli som en femåring! Trycka det förbannade modemet hårt, hårt in i bröstbenet med båda händerna, se farlig ut och morra NEJ! Det är MITT och du får inte RÖRA! Det är då jag kommer ihåg att man visst förväntas vara vuxen när man ska fylla 52...
Fem till sju dagar skulle det ta. Ta bort "till" och några mellanslag så får man fram hur långt det känns istället, femtisju...stämmer bättre! Att man skulle bli så torsk på tekniken att det känns handikappande att vara utan en duglig bredbandsuppkoppling med wifi...who knew? ^^
Jäjä, kommer inga grejor i morgon så kan ni ge er fan på att ComHem har en ytterst gnällig och förbannad tant i sin support, som ifrågasätter hur många timmar det går på ett ComHem-dygn egentligen...
Akta er för citronerna...
over and out!
GAAAH!
Alltså, så här då: inte blir då jag mer förväntansfull av att jag vet att något bra, efterlängtat och önskat är på väg, jag blir fan bara irriterad och otålig!
Vi väntar på bredbandsuppkoppling...har väntat i en evighet känns det som! För närvarande delar vi på ett sunkigt mobilt bredband, vilket gör att vi var för sig i våra datorer nästan nött ut de patienser som är standardspel i datorn. Jag är så jävla LESS på Harpan att jag tror jag kreverar!
Ibland när dyre maken säger till att han vill surfa så får jag sån lust att bli som en femåring! Trycka det förbannade modemet hårt, hårt in i bröstbenet med båda händerna, se farlig ut och morra NEJ! Det är MITT och du får inte RÖRA! Det är då jag kommer ihåg att man visst förväntas vara vuxen när man ska fylla 52...
Fem till sju dagar skulle det ta. Ta bort "till" och några mellanslag så får man fram hur långt det känns istället, femtisju...stämmer bättre! Att man skulle bli så torsk på tekniken att det känns handikappande att vara utan en duglig bredbandsuppkoppling med wifi...who knew? ^^
Jäjä, kommer inga grejor i morgon så kan ni ge er fan på att ComHem har en ytterst gnällig och förbannad tant i sin support, som ifrågasätter hur många timmar det går på ett ComHem-dygn egentligen...
Akta er för citronerna...
over and out!
söndag 18 mars 2012
Säg "HEJ!" till min kompis tristessen...
Alltså, missuppfatta mig för allt i världen rätt nu! Det är inte så att jag otrivs med att ha flyttat hem, verkligen inte! Jag stortrivs! :) Dock kan man utan att överdriva säga att vi för tillfället lever lite spartanskt...^^
I dagsläget har vi i möbelväg: ett köksbord, fyra köksstolar, en kökspall, två sittpuffar och två sängar. That's it liksom. Jo, vi har datorerna också, varsin laptop, och vi delar för närvarande på ett mobilt ice-netabonnemang. Mobilerna ska heller inte förglömmas...dessa våra ägodelar skramlar runt på en yta av 100 kvadrat, 4 rum och kök.
Jag är långt ifrån materialist, klarar mig med lite och ingenting egentligen. Men...jag längtar galet till vi har fått hämta de av våra ägodelar som är kvar i Norge, bokhyllor, personliga minnesgrejor, sängbord, tv...ja resten av det vi äger helt enkelt. Alla mina garner, stickor och mönster...guuuud vad jag längtar efter dem! Sedan ser jag fram emot att det ska finnas en soffa i vardagsrummet, den vi har i Norge ska kastas (vi fick den begagnad, redan då i halvkasst skick), och vi har tittat lite på soffa men inte kommit till skott riktigt ännu.
Tillbaka till topic då, tristessen. Den här helgen har älskade maken jobbat natt, och det är långa nattskift han har. Tre nätter jobbar han då det är helgnätter, och de börjar halv sex på aftonen och slutar kl sex följande morgon, alltså 12.5-timmarsskift. Det innebär att vårt sovrum varit upptaget dagtid, då han ju förstås sover en välförtjänt sömn. Kvar att uppehålla sig i är då köket...och jag lovar att det inte är speciellt skönt att sitta på en köksstol konstant. Träsmak är bara förnamnet. Jag kan gå ut med Selma, men mina ben blir ju trötta efter en stund, och då är jag tillbaka på stolen igen. Det skulle varit gott att ha en soffa att sitta i, eller en fåtölj :)
Jag vet ju att det kommer, att vi kommer att hämta allt, och att vi får ställa in våra tillhörigheter här i vår fina lägenhet så småningom. Men just den här helgen har varit tristess, då han jobbat och vi bara har mobila bredbandet med de begränsningar det innebär för att t ex kunna se streamad tv (i stort sett omöjligt) eller att det inte finns mer än ett ledigt rum att vistas i...jag är rätt less på köket nu, om man säger så...
Normalt ser jag inte på tv, följer inga serier, ser knappt en film...men just för sällskapets skull så skulle tv'n varit najs att ha, i alla fall den här helgen.
Till nästa natthelg, om fem veckor, då hoppas jag innerligt att allt är på plats hos oss, att vi har flera rum där det står sitt- och hängvänliga möbler, att tv'n står och babblar och att jag har fler rum än köket att hänga i! :)
Akta er för citronerna...
over and out!
I dagsläget har vi i möbelväg: ett köksbord, fyra köksstolar, en kökspall, två sittpuffar och två sängar. That's it liksom. Jo, vi har datorerna också, varsin laptop, och vi delar för närvarande på ett mobilt ice-netabonnemang. Mobilerna ska heller inte förglömmas...dessa våra ägodelar skramlar runt på en yta av 100 kvadrat, 4 rum och kök.
Jag är långt ifrån materialist, klarar mig med lite och ingenting egentligen. Men...jag längtar galet till vi har fått hämta de av våra ägodelar som är kvar i Norge, bokhyllor, personliga minnesgrejor, sängbord, tv...ja resten av det vi äger helt enkelt. Alla mina garner, stickor och mönster...guuuud vad jag längtar efter dem! Sedan ser jag fram emot att det ska finnas en soffa i vardagsrummet, den vi har i Norge ska kastas (vi fick den begagnad, redan då i halvkasst skick), och vi har tittat lite på soffa men inte kommit till skott riktigt ännu.
Tillbaka till topic då, tristessen. Den här helgen har älskade maken jobbat natt, och det är långa nattskift han har. Tre nätter jobbar han då det är helgnätter, och de börjar halv sex på aftonen och slutar kl sex följande morgon, alltså 12.5-timmarsskift. Det innebär att vårt sovrum varit upptaget dagtid, då han ju förstås sover en välförtjänt sömn. Kvar att uppehålla sig i är då köket...och jag lovar att det inte är speciellt skönt att sitta på en köksstol konstant. Träsmak är bara förnamnet. Jag kan gå ut med Selma, men mina ben blir ju trötta efter en stund, och då är jag tillbaka på stolen igen. Det skulle varit gott att ha en soffa att sitta i, eller en fåtölj :)
Jag vet ju att det kommer, att vi kommer att hämta allt, och att vi får ställa in våra tillhörigheter här i vår fina lägenhet så småningom. Men just den här helgen har varit tristess, då han jobbat och vi bara har mobila bredbandet med de begränsningar det innebär för att t ex kunna se streamad tv (i stort sett omöjligt) eller att det inte finns mer än ett ledigt rum att vistas i...jag är rätt less på köket nu, om man säger så...
Normalt ser jag inte på tv, följer inga serier, ser knappt en film...men just för sällskapets skull så skulle tv'n varit najs att ha, i alla fall den här helgen.
Till nästa natthelg, om fem veckor, då hoppas jag innerligt att allt är på plats hos oss, att vi har flera rum där det står sitt- och hängvänliga möbler, att tv'n står och babblar och att jag har fler rum än köket att hänga i! :)
Akta er för citronerna...
over and out!
tisdag 6 mars 2012
Statslös i eget land
Döm om min förvåning!
Det här med att flytta utomlands, även om det bara är till närmsta grannland, och sedan flytta hem igen var inte alldeles lätt, om man säger så...
Mitt pass gick ut i samma veva som vi beslöt oss för att flytta hem till Sverige igen. Fine fine, då fixar vi det när vi har någonstans att bo, en fast adress och så. Det måste ju rimligen vara enklaste vägen att gå. Det. Var. Det. INTE!
Steg ett, att leta fram pass och hitta lämplig polisstation som handhar passansökningar, check!
Steg två, in i bilen med människor och hund, sätta iväg till Fagersta och ta en kölapp hos Farbror Blå. Kölappar slut. Förutom det så fanns en synnerligen instabil kvinna där i foajén också, färskt utsläppt från psykakuten en och en halv timme tidigare. Röstläge och aggressivitet på topp där. Intressant approcach hade hon också, knalla in på polisstationen och anklaga den polis som hämtat henne på psyk och skjutsat hem henne för stöld. Det gick inte riktigt hem, så hon fick hjälp och eskort ut, och förmodligen skjuts tillbaka till utgångspunkten.
Min tur i luckan slutligen. Trevlig kvinna, mycket hjälpsam. Hon ber om mitt svenska personnummer, slår in det i datorn och tittar sedan på mig och säger: -här står det att vi måste utreda ditt medborgarskap.
Sett en fågelholk någon gång? Precis så måste jag sett ut i det ögonblicket. Fullständig chock, ögon stora som tefat (som dessutom började tåras, förstås!) och en mun som halvöppen formade ett perfekt "O". Att sedan hjärnan gick i storstrejk för bättre arbetsvillkor, det är inte så underligt alls!
Tydligen så komplicerades min lilla passansökan av att jag inte gjorde den i Norge. Hade jag gjort det, via Svenska Ambassaden i Oslo, så hade följande inte inträffat:
"Du måste ha ett papper som styrker att du inte är norsk medborgare."
Eeeh...jaha. Hålet i fågelholkens front är nu stort nog för en medelstor uggla att kravla sig in genom. Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat tänka mig att mitt medborgaskap skulle bli ifrågasatt. Teoretiskt sett var jag med andra ord statslös, eftersom jag inte har, eller någonsin ens övervägt att skaffa, norskt medborgarskap. Norskt personnummer, javisst, men det måste man ha för att finnas registrerad som boende i landet. Det svenska personnumret läggs därmed i vila, men jag är ju fortfarande svensk medborgare. Trodde jag i alla fall...
Sagda papper, ett intyg som visar att jag är en ickebefintlig norsk medborgare kan man ansöka om hos den norska Skatteetaten, norska skattemyndigheten. För att kunna göra det så måste man ha ett norskt personnummer, vilket jag har. Dock hade jag inga papper med till Sverige där det norska personnumret var uppskrivet, och eftersom min hjärna gått i strejk där vid luckan i foajén på snuthäcken i Fagersta så...ja ni kan ju tänka er resten.. såklart att man måste komma ihåg sitt personnummer, sitt NORSKA personnummer, för att få ut ett papper som talar om att man inte är norsk medborgare. Moment 22 närmar sig med stormsteg...
Kartongen med alla våra papper står fint packad kvar i Norge eftersom det inte fick plats i bilen, det var ju bara en "nödlåda" för att få köket att fungera, samt våra kläder och sängkläder som fick plats. Vad gör vi nu då?
Trots allt så fick jag ansöka om ett nytt pass, där och då. SMS-avisering skulle skickas om jag fick hämta ut det. Två dagar senare så kom aviseringen, och vi åkte till Fagersta på vinst och förlust för att se om jag skulle få ut passet.
I luckan sitter den här gången en mycket fryntlig polisherre, med viss rondör och en vacker kritvit skepparkrans i ansiktet. Han fanns även där två dagar tidigare då han var den som fått det tvivelaktiga nöjet att handskas med den inte så stabila kvinnan.
Han kom ihåg mig och mitt ärende och var enormt empatisk och trevlig! Han sa att "stämpeln" om utredning fortfarande stod kvar i datorn, men att jag inte skulle fästa någon vikt vid det, eftersom det behövdes att vi skulle ha bott utomlands i åtta år, för då kan man ansöka om medborgarskap i Norge.
Kvittot på passet lämnades fram, och jag fick det i min hand. Den lättnaden jag kände då är svår att matcha. Äntligen stängdes fågelholken, bokstavligen och bildligen!
Jag har nog aldrig känt mig så snopen och så utan mina rötter i hela mitt liv, som under de dygn det tog att få mitt nya pass i näven. Statslös i mitt eget land.
Akta er för citronerna...
Over and out!
Det här med att flytta utomlands, även om det bara är till närmsta grannland, och sedan flytta hem igen var inte alldeles lätt, om man säger så...
Mitt pass gick ut i samma veva som vi beslöt oss för att flytta hem till Sverige igen. Fine fine, då fixar vi det när vi har någonstans att bo, en fast adress och så. Det måste ju rimligen vara enklaste vägen att gå. Det. Var. Det. INTE!
Steg ett, att leta fram pass och hitta lämplig polisstation som handhar passansökningar, check!
Steg två, in i bilen med människor och hund, sätta iväg till Fagersta och ta en kölapp hos Farbror Blå. Kölappar slut. Förutom det så fanns en synnerligen instabil kvinna där i foajén också, färskt utsläppt från psykakuten en och en halv timme tidigare. Röstläge och aggressivitet på topp där. Intressant approcach hade hon också, knalla in på polisstationen och anklaga den polis som hämtat henne på psyk och skjutsat hem henne för stöld. Det gick inte riktigt hem, så hon fick hjälp och eskort ut, och förmodligen skjuts tillbaka till utgångspunkten.
Min tur i luckan slutligen. Trevlig kvinna, mycket hjälpsam. Hon ber om mitt svenska personnummer, slår in det i datorn och tittar sedan på mig och säger: -här står det att vi måste utreda ditt medborgarskap.
Sett en fågelholk någon gång? Precis så måste jag sett ut i det ögonblicket. Fullständig chock, ögon stora som tefat (som dessutom började tåras, förstås!) och en mun som halvöppen formade ett perfekt "O". Att sedan hjärnan gick i storstrejk för bättre arbetsvillkor, det är inte så underligt alls!
Tydligen så komplicerades min lilla passansökan av att jag inte gjorde den i Norge. Hade jag gjort det, via Svenska Ambassaden i Oslo, så hade följande inte inträffat:
"Du måste ha ett papper som styrker att du inte är norsk medborgare."
Eeeh...jaha. Hålet i fågelholkens front är nu stort nog för en medelstor uggla att kravla sig in genom. Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat tänka mig att mitt medborgaskap skulle bli ifrågasatt. Teoretiskt sett var jag med andra ord statslös, eftersom jag inte har, eller någonsin ens övervägt att skaffa, norskt medborgarskap. Norskt personnummer, javisst, men det måste man ha för att finnas registrerad som boende i landet. Det svenska personnumret läggs därmed i vila, men jag är ju fortfarande svensk medborgare. Trodde jag i alla fall...
Sagda papper, ett intyg som visar att jag är en ickebefintlig norsk medborgare kan man ansöka om hos den norska Skatteetaten, norska skattemyndigheten. För att kunna göra det så måste man ha ett norskt personnummer, vilket jag har. Dock hade jag inga papper med till Sverige där det norska personnumret var uppskrivet, och eftersom min hjärna gått i strejk där vid luckan i foajén på snuthäcken i Fagersta så...ja ni kan ju tänka er resten.. såklart att man måste komma ihåg sitt personnummer, sitt NORSKA personnummer, för att få ut ett papper som talar om att man inte är norsk medborgare. Moment 22 närmar sig med stormsteg...
Kartongen med alla våra papper står fint packad kvar i Norge eftersom det inte fick plats i bilen, det var ju bara en "nödlåda" för att få köket att fungera, samt våra kläder och sängkläder som fick plats. Vad gör vi nu då?
Trots allt så fick jag ansöka om ett nytt pass, där och då. SMS-avisering skulle skickas om jag fick hämta ut det. Två dagar senare så kom aviseringen, och vi åkte till Fagersta på vinst och förlust för att se om jag skulle få ut passet.
I luckan sitter den här gången en mycket fryntlig polisherre, med viss rondör och en vacker kritvit skepparkrans i ansiktet. Han fanns även där två dagar tidigare då han var den som fått det tvivelaktiga nöjet att handskas med den inte så stabila kvinnan.
Han kom ihåg mig och mitt ärende och var enormt empatisk och trevlig! Han sa att "stämpeln" om utredning fortfarande stod kvar i datorn, men att jag inte skulle fästa någon vikt vid det, eftersom det behövdes att vi skulle ha bott utomlands i åtta år, för då kan man ansöka om medborgarskap i Norge.
Kvittot på passet lämnades fram, och jag fick det i min hand. Den lättnaden jag kände då är svår att matcha. Äntligen stängdes fågelholken, bokstavligen och bildligen!
Jag har nog aldrig känt mig så snopen och så utan mina rötter i hela mitt liv, som under de dygn det tog att få mitt nya pass i näven. Statslös i mitt eget land.
Akta er för citronerna...
Over and out!
onsdag 29 februari 2012
Liten uppdatering, kanske?
Jäjä, så det blev...
Det är ju klart, att det som kan strula, det ska strula...annat är väl inte att vänta?
Så här var det: vi vann ju budgivningen på en trerummare inne i Fagersta, och hade kommit överens med ägaren om att vi skulle få ta nyckeln till den från och med i torsdags, alltså den 23 februari. Vi packade in våra kläder, en "nödlåda" för att få igång köket så fort som möjligt, och så in med Selma på kvarvarande utrymme i bagageutrymmet. In med oss i framsätena och sedan iväg. Så långt var allt frid och fröjd.
När vi är nånstans mitt ute i ingenstans i skogarna i gränslandet mellan Värmland och Dalarna i skymningen på onsdagen så ringer telen. Det var lägenhetsinnehavaren, han hade då pratat med ordförande i sin brf, och denne hade avrått från att ge oss nyckel i förtid. Dessutom ville denne ordförande träffa oss, men hade absolut inte tid innan lördag kl 12.00...jaha? Hade han ens GREPPAT att vi kommer 1: från annat land och 2: har dryga 80 mil i resväg...tänkte han att vi skulle sova i bilen kanske? EN hotellnatt hade vi bokat, på Avesta Stadshotell.
Där blev vi väldigt paffa, och liksom dinglade i luften en hel del, om man säger så! Slutsatsen vi drog var att vi nog inte var välkomna som hyresgäster där, så då började den stora jakten på bostad!
Fagersta kommun hade inga lediga hyreslägenheter, så nästa val blev Norbergs kommun. Det är bara 1.7 mil mellan orterna, så det är ingen Romresa precis. Samtal med ansvarig för de kommunala bostäderna i Norberg gav oss en tid kl 10.00 fredag för att titta på lägenhet, det är ca 10% outhyrt här.
Vi lyckades hitta en camping där vi för övrigt fick hyra en stuga så vi hade någonstans att sova torsdag till fredag. Campingen är även flyktingförläggning, så det var mer än deprimerande att se de människor som levde där, i väntan på beslut.
Kl. 10 på fredag förmiddag blev vi lotsade av S, ansvarig för Norbergs kommunala lägenheter, för att titta på ett radhus, 4 rok. Lägenheten är jättefin, helt nytapetserad och nymålad, så vi tackade ja till den. Kl 13 skrev vi kontrakt, 13.30 var vi vid lägenheten för att lasta ur bilen...då satt redan våra namn på postlådan! :)
När vi fick tag i ordförande och vicevärd till det hus i Fagersta där vi från början tänkt oss att bo, så förstod de att de inte handlat riktigt rätt, eller tillräckligt förhört sig om varför vi var i behov av nyckel till lägenheten så snabbt. Tillsammans med lgh-innehavaren kom vi överens om att kontraktet skulle rivas, och han får lägga ut sin lägenhet till försäljning igen. Det är ett attraktivt område, så det går fort för honom att sälja igen :)
Så var det. Nu är vi lyckligen installerade här i Norberg, på Gulsparvsvägen 10 E. Området är lugnt, inbott, och känns väldigt tryggt och bra. Grannsamverkan med polis och Hyresgästförening gör en extra trygghet, och här pratar grannar med varandra och hjälper varandra. Sånt gillas! :)
Nu kan det bara bli bättre... ^^
Akta er för citronerna...
Over and out!
Det är ju klart, att det som kan strula, det ska strula...annat är väl inte att vänta?
Så här var det: vi vann ju budgivningen på en trerummare inne i Fagersta, och hade kommit överens med ägaren om att vi skulle få ta nyckeln till den från och med i torsdags, alltså den 23 februari. Vi packade in våra kläder, en "nödlåda" för att få igång köket så fort som möjligt, och så in med Selma på kvarvarande utrymme i bagageutrymmet. In med oss i framsätena och sedan iväg. Så långt var allt frid och fröjd.
När vi är nånstans mitt ute i ingenstans i skogarna i gränslandet mellan Värmland och Dalarna i skymningen på onsdagen så ringer telen. Det var lägenhetsinnehavaren, han hade då pratat med ordförande i sin brf, och denne hade avrått från att ge oss nyckel i förtid. Dessutom ville denne ordförande träffa oss, men hade absolut inte tid innan lördag kl 12.00...jaha? Hade han ens GREPPAT att vi kommer 1: från annat land och 2: har dryga 80 mil i resväg...tänkte han att vi skulle sova i bilen kanske? EN hotellnatt hade vi bokat, på Avesta Stadshotell.
Där blev vi väldigt paffa, och liksom dinglade i luften en hel del, om man säger så! Slutsatsen vi drog var att vi nog inte var välkomna som hyresgäster där, så då började den stora jakten på bostad!
Fagersta kommun hade inga lediga hyreslägenheter, så nästa val blev Norbergs kommun. Det är bara 1.7 mil mellan orterna, så det är ingen Romresa precis. Samtal med ansvarig för de kommunala bostäderna i Norberg gav oss en tid kl 10.00 fredag för att titta på lägenhet, det är ca 10% outhyrt här.
Vi lyckades hitta en camping där vi för övrigt fick hyra en stuga så vi hade någonstans att sova torsdag till fredag. Campingen är även flyktingförläggning, så det var mer än deprimerande att se de människor som levde där, i väntan på beslut.
Kl. 10 på fredag förmiddag blev vi lotsade av S, ansvarig för Norbergs kommunala lägenheter, för att titta på ett radhus, 4 rok. Lägenheten är jättefin, helt nytapetserad och nymålad, så vi tackade ja till den. Kl 13 skrev vi kontrakt, 13.30 var vi vid lägenheten för att lasta ur bilen...då satt redan våra namn på postlådan! :)
När vi fick tag i ordförande och vicevärd till det hus i Fagersta där vi från början tänkt oss att bo, så förstod de att de inte handlat riktigt rätt, eller tillräckligt förhört sig om varför vi var i behov av nyckel till lägenheten så snabbt. Tillsammans med lgh-innehavaren kom vi överens om att kontraktet skulle rivas, och han får lägga ut sin lägenhet till försäljning igen. Det är ett attraktivt område, så det går fort för honom att sälja igen :)
Så var det. Nu är vi lyckligen installerade här i Norberg, på Gulsparvsvägen 10 E. Området är lugnt, inbott, och känns väldigt tryggt och bra. Grannsamverkan med polis och Hyresgästförening gör en extra trygghet, och här pratar grannar med varandra och hjälper varandra. Sånt gillas! :)
Nu kan det bara bli bättre... ^^
Akta er för citronerna...
Over and out!
tisdag 7 februari 2012
Plötsligt så HÄNDER det...!
Ja jävlar, vilken uttjatad rubrik! :D
Men nu är det ju så, det har HÄNT!
VI HAR BLIVIT MED LÄGENHET I FAGERSTA!
Jag är så glad så glad så glad! *dansar lite*
En trerummare, 81.5 kvadratmeter, en och en halv trappa upp, HSB-förening, nära skog
Är jag lycklig?
Ohyggligt!
*hoppastudsa*
Akta er för citronerna...
over and out.
...btw...sonen är opererad, det har gått bra, han har jävligt ont och fick ligga kvar en extra natt. Go figure, om man opererat BÅDA benen så är det en fördel om man kan ta sig från sängen till dass själv innan man blir hemskickad...
Men nu är det ju så, det har HÄNT!
VI HAR BLIVIT MED LÄGENHET I FAGERSTA!
Jag är så glad så glad så glad! *dansar lite*
En trerummare, 81.5 kvadratmeter, en och en halv trappa upp, HSB-förening, nära skog
Är jag lycklig?
Ohyggligt!
*hoppastudsa*
Akta er för citronerna...
over and out.
...btw...sonen är opererad, det har gått bra, han har jävligt ont och fick ligga kvar en extra natt. Go figure, om man opererat BÅDA benen så är det en fördel om man kan ta sig från sängen till dass själv innan man blir hemskickad...
Inget nytt under solen
...eller, jo, det är mycket som är nytt, men inte så mycket i mitt liv. Där har en sak planterat sig och gjort sig statisk, och det är VÄNTAN!
Vi lever med det ordet närmast hjärtat nu, verkar det som. Först har vi väntat på besked om dyre maken fick jobb, sedan på när intervjun skulle vara och slutligen då på besked när han ska börja. Däremellan har det hunnit vara jul, nyår och i Sverige dessutom trettonhelg och tjugondag knut.
Nu är vi sju dagar in i februari, och vi väntar fortfarande på både det ena och det andra. Mest på svar på om vi fått lägenheter som vi anmält intresse för, men även en massa annat jox.
Dyre maken väntar på schema, inte bara besked om att han ska börja den 29/2. Förutom det så väntar han på telefon från Atlas Copco för att få en tid hos läkare för undersökning. Sedan måste vi vänta på svar på den -.- told ya, bara väntan överallt!
I slutet på förra veckan tillkom ytterligare något att vänta på, nämligen att älskad yngre son fått tid att operera sitt knä. Den tiden har vi väntat att få höra om ett längre tag, och när den kom så kom den i torsdags, och operationen var igår, måndag. Lyckligtvis så var det ju en kort väntan då, eftersom han fick en återbudstid. MEN, den genererade ju i sin tur mera väntan...på att få höra av älskad yngre son sedan operationen var färdig, för att få veta om allt gått bra. Inte mycket som funkat i skallen idag under den väntan, om man säger så. Ytterligare väntan att vänta på blir att han kommer hem safe med planet imorn, samt att han får en så bekymmersfri konvalecens man möjligen kan få när man opererat båda sina ben, ur höger ben har man nämligen tagit reservdelar för att laga knät i det vänstra benet...
Jäjä, nu har jag gnällt av mig lite!
akta er för citronerna!
over and out.
...kan förresten skvallra om att han hade låååånga ledningar mellan öra, hjärna och mun när vi pratades vid, sonen och jag...det var bra smärtlindrat där, om man säger så... ^^
Vi lever med det ordet närmast hjärtat nu, verkar det som. Först har vi väntat på besked om dyre maken fick jobb, sedan på när intervjun skulle vara och slutligen då på besked när han ska börja. Däremellan har det hunnit vara jul, nyår och i Sverige dessutom trettonhelg och tjugondag knut.
Nu är vi sju dagar in i februari, och vi väntar fortfarande på både det ena och det andra. Mest på svar på om vi fått lägenheter som vi anmält intresse för, men även en massa annat jox.
Dyre maken väntar på schema, inte bara besked om att han ska börja den 29/2. Förutom det så väntar han på telefon från Atlas Copco för att få en tid hos läkare för undersökning. Sedan måste vi vänta på svar på den -.- told ya, bara väntan överallt!
I slutet på förra veckan tillkom ytterligare något att vänta på, nämligen att älskad yngre son fått tid att operera sitt knä. Den tiden har vi väntat att få höra om ett längre tag, och när den kom så kom den i torsdags, och operationen var igår, måndag. Lyckligtvis så var det ju en kort väntan då, eftersom han fick en återbudstid. MEN, den genererade ju i sin tur mera väntan...på att få höra av älskad yngre son sedan operationen var färdig, för att få veta om allt gått bra. Inte mycket som funkat i skallen idag under den väntan, om man säger så. Ytterligare väntan att vänta på blir att han kommer hem safe med planet imorn, samt att han får en så bekymmersfri konvalecens man möjligen kan få när man opererat båda sina ben, ur höger ben har man nämligen tagit reservdelar för att laga knät i det vänstra benet...
Jäjä, nu har jag gnällt av mig lite!
akta er för citronerna!
over and out.
...kan förresten skvallra om att han hade låååånga ledningar mellan öra, hjärna och mun när vi pratades vid, sonen och jag...det var bra smärtlindrat där, om man säger så... ^^
fredag 3 februari 2012
Keep your fingers crossed!
Jäjä, jobbet bärgat, nu är det bara resten kvar... -.-
Bostad...vi är i desperat behov av en bostad eftersom vi nu fick reda på att dyre maken börjar jobba den 29/2 på Atlas Copco. Jag säger bara...WIIIIIEEEE! När allt gått vår väg så här långt, snälla, får vi fortsätta att rida på den här framgångsvågen ett tag till då!
De ringde från AC idag, ville stämma av, tala om vilket skift dyre maken skulle jobba på, höra sig för om skostorlek och storlek på arbetskläder, bank och kontonummer och skattsedel...mycket av det kunde fixas över telefon, men annat måste vi ju ha en fast adress för att kunna ordna. Well, det ger sig väl.
I helgen tänker vi börja packa så smått. Det är relativt lugnt på dyre makens jobb här, vilket innebär att helgen blir ledig, perfekt för att planera och börja riva i allt här - det kommer att bli en logistisk mardröm innan det här är klart, men what the hell, vi är på väg HEM!
Akta er för citronerna...
over and out :)
Bostad...vi är i desperat behov av en bostad eftersom vi nu fick reda på att dyre maken börjar jobba den 29/2 på Atlas Copco. Jag säger bara...WIIIIIEEEE! När allt gått vår väg så här långt, snälla, får vi fortsätta att rida på den här framgångsvågen ett tag till då!
De ringde från AC idag, ville stämma av, tala om vilket skift dyre maken skulle jobba på, höra sig för om skostorlek och storlek på arbetskläder, bank och kontonummer och skattsedel...mycket av det kunde fixas över telefon, men annat måste vi ju ha en fast adress för att kunna ordna. Well, det ger sig väl.
I helgen tänker vi börja packa så smått. Det är relativt lugnt på dyre makens jobb här, vilket innebär att helgen blir ledig, perfekt för att planera och börja riva i allt här - det kommer att bli en logistisk mardröm innan det här är klart, men what the hell, vi är på väg HEM!
Akta er för citronerna...
over and out :)
onsdag 25 januari 2012
måndag 16 januari 2012
Jamen den HÄR veckan då?
Gaaaahhhhhh!
Får vi inte svar den här veckan så kommer jag att bli SKOGSTOKIG!
En cliffhanger som pågått sedan den 28 december då vi var i Fagersta...
Jo, jag är beredd på att det kan bli ett negativt besked också, men då har vi i alla fall något att gå vidare på. För tillfället känns det bara som om allt hänger i luften, i en tunn, tunn, tunn spindeltråd.
Vi tittar på bostadsalternativ och drömmer.
Sedan tittar vi på varandra, nästan lite skuldmedvetet...det är ju så DUMT att ta ut glädje eller det man önskar så hett i förskott, och det är så himla svårt att låta bli att drömma.
Mitt eget Moment 22... :(
Akta er för citronerna...
Over and out...
Får vi inte svar den här veckan så kommer jag att bli SKOGSTOKIG!
En cliffhanger som pågått sedan den 28 december då vi var i Fagersta...
Jo, jag är beredd på att det kan bli ett negativt besked också, men då har vi i alla fall något att gå vidare på. För tillfället känns det bara som om allt hänger i luften, i en tunn, tunn, tunn spindeltråd.
Vi tittar på bostadsalternativ och drömmer.
Sedan tittar vi på varandra, nästan lite skuldmedvetet...det är ju så DUMT att ta ut glädje eller det man önskar så hett i förskott, och det är så himla svårt att låta bli att drömma.
Mitt eget Moment 22... :(
Akta er för citronerna...
Over and out...
onsdag 4 januari 2012
Denna eviga VÄNTAN!
Jaha, nu är det bara att vänta då...
Vad väntar vi på då? Jo, så här är det:
Dyre maken har sökt jobb hemma i Sverige igen, på ett antal olika platser. Det jobb som för oss är allra intressantast ligger i Fagersta. Dit åkte vi den 27/12 för att han skulle ha en inledande intervju den 28, så vi sov på hotell över natten.
Då det hade varit över 300 sökande till 20 arbetstillfällen så kommer såklart både intervjuer och gallring att ta en jäkla massa tid...jag hoppas att många av ansökningarna var gjorda av folk som inte har behörighet, men som av AF tvingats söka! I mitten av januari ska besked komma, och det känns som om dagarna fram tills dess är evighetslånga!
Varför just Fagersta då, varför är den stan intressant för oss? Det finns ju större orter än så?
Fagersta är intressant av flera anledningar, men främst för att det ligger så "mitt emellan" för oss. Det är ungefär lika långt till Halmstad som det är till Husum, och de har haft en överproduktion på bostäder som gör att det är lätt och framförallt billigt att få en bostad där, i jämförelse med andra orter. Sedan verkar det vara lugnt och skönt, något som i allra högsta grad tilltalar oss. Festprisseåren är ju över, om man säger så... ;)
Det blir också nära för min kärlek till hans hemtrakter och vänner, något som också är en bonus.
Sååå...snälla...håll ALLA tummar för oss, att vi får den här chansen att komma hem och bo i Sverige igen!
Akta er för citronerna...
Over and out!
Vad väntar vi på då? Jo, så här är det:
Dyre maken har sökt jobb hemma i Sverige igen, på ett antal olika platser. Det jobb som för oss är allra intressantast ligger i Fagersta. Dit åkte vi den 27/12 för att han skulle ha en inledande intervju den 28, så vi sov på hotell över natten.
Då det hade varit över 300 sökande till 20 arbetstillfällen så kommer såklart både intervjuer och gallring att ta en jäkla massa tid...jag hoppas att många av ansökningarna var gjorda av folk som inte har behörighet, men som av AF tvingats söka! I mitten av januari ska besked komma, och det känns som om dagarna fram tills dess är evighetslånga!
Varför just Fagersta då, varför är den stan intressant för oss? Det finns ju större orter än så?
Fagersta är intressant av flera anledningar, men främst för att det ligger så "mitt emellan" för oss. Det är ungefär lika långt till Halmstad som det är till Husum, och de har haft en överproduktion på bostäder som gör att det är lätt och framförallt billigt att få en bostad där, i jämförelse med andra orter. Sedan verkar det vara lugnt och skönt, något som i allra högsta grad tilltalar oss. Festprisseåren är ju över, om man säger så... ;)
Det blir också nära för min kärlek till hans hemtrakter och vänner, något som också är en bonus.
Sååå...snälla...håll ALLA tummar för oss, att vi får den här chansen att komma hem och bo i Sverige igen!
Akta er för citronerna...
Over and out!
söndag 1 januari 2012
Gott Nytt År 2012!
Jag önskar er alla ett mycket bättre år än det föregående :)
De första två veckorna av januari kommer att bli vidrigt långa!
Akta er för citronerna...
Over and out!
De första två veckorna av januari kommer att bli vidrigt långa!
Akta er för citronerna...
Over and out!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)